en GRANN blogg

Jag tittade bland mina gamla dokument i dator och hittade ett urklipp från Metro i feb 2006.
Petra Axlund skrev den. Mycket bra tycker jag!

"Vad är det egentligen med oss tjejer? Varför är
vi sådana självplågare, kärlekens masochister,
dejtingträskets lowlife? Varför väljer vi ”farliga
killar” framför snälla? Varför får killar som beter
sig som svin, som säger att de ska ringa men
slänger lappen med ditt nummer i första bästa
papperskorg, raggar på dina tjejkompisar när du
står bredvid och är riktiga skitstövlar så mycket
uppmärksamhet? Varför är det dem vi vill ha?

Är det något slags genetiskt jaktbeteende? Typ att
det inte skulle vara lika kul att meta i ett akvarium
som att ge sig ut på spännande djuphavsfiske?
Eller som när skylten ”vidrör inte elstängslet” får
oss att inte vilja göra något annat än just det. Må
ikke tildekkes. Ei saa peittää.

Det är ju knappast så man tänker när man träffar
nya tjejkompisar.
– Hon där verkar vara riktigt dryg, hon kommer
förmodligen att snacka skit om mig och dra som
en avlöning när någon festligare dyker upp. Henne
ska jag minsann bli bästis med.

Eller när man söker nytt jobb.
– Oj, den här arbetsplatsen verkar risig, kollegerna
är vidriga, man riskerar att få sparken för
minsta lilla och chefen tar åt sig all ära när man
gjort ett bra jobb. Här vill jag arbeta livet ut, bjuda
på fredagsfika och få guldklocka.

Men det är precis så många
tjejer funkar när det gäller karlar.
Det ska vara en utmaning.
Av någon outgrundlig anledning
får vi för oss att vi kan
omvända dem. Att han kommer
att vara annorlunda mot
just dig. Jo, tjena. Vi intalar oss
att om man inte mår riktigt
dåligt ibland vet man inte hur
det känns att må bra. Kyss mig
i ni vet vad. Vi blandar helt
enkelt ihop passion med att
leva i ovisshet och må rent ut
sagt dåligt. Passion är kul ett
tag. Men vem vill ha passion
dygnet runt i resten av sitt liv?
Det är bara jobbigt.

När man träffar en farlig man slutar
man helt att existera. Man blir
ett mähä som sitter hemma en lördagskväll och
väntar på att han ska ringa. Man kollar mejlen så
ofta att internetleverantören ringer och frågar
hur det är fatt. Man blir allt det där man inte vill
vara. Osjälvständig, ospännande, osexig. En loveoholic
med konstant snedtändning och svårartade
abstinensbesvär.

Jag vill härmed slå ett slag för alla snälla killar.
Och en gång för alla reda ut det här med att
vara snäll skulle vara samma sak som att vara
mesig. Trygghet är inte samma sak som att ha tråkigt.
Det är en skam att inte fler snälla killar får
kyssa vackra flickor.

Jag tror att jag ska göra detta
till min nya mission. Jag ska köpa mig en catsuit
i spandexmaterial, skaffa en röd mantel och knähöga
kragstövlar i glänsande lack, kanske till och
med sy på en guldblixt på ryggen. Sedan ska jag
ge mig ut i natten och nita farliga killar som behandlar
tjejer som luft enligt löpandebandsprincipen.
Poff, smash, bang! Smaka på den här, sucker. Ho,
ho, ho … now I have a machine gun.

Så det här är en regelrätt uppmaning till alla tjejer.
Hångla upp första bästa snälla kille du träffar i helgen.
Slit av honom brillorna och pullovern i syntetmaterial.
Du kommer att göra dig själv en tjänst. Ge Mr
Nice Guy en chans. Inte så cool nu va, Casanova?"

Jag känner att jag har fökjt hennes råd! Och hittat Jimmie!
Jag är nöjd!

/Therese ♥